Nyfiken på Anne Christine Östensen - ateljérista/bildlärare på Pedagogiskt center

Det är en solig höstdag i Södra Ryds centrum. Anne Christine möter upp utanför Pedagogiskt center, glad och sprudlande av energi visar hon vägen in i lokalerna. Dörren till ateljén där hon jobbar står öppen och vi går in i en helt magisk värld. Konstverk, penslar, tyger, skulpturer, material från naturen och en massa annat pyssel fyller det lilla rummet från golv till tak.

Vi sätter oss vid ett bord mitt i ateljén och Anne Christine berättar att hon bor på en gård utanför Varola tillsammans med sin man, får, höns och katter. Hon har två vuxna söner som inte bor hemma längre.

– Jag älskar att odla, måla, skulptera och skapa. Vi har renoverat vårt hus från 1800-talet med varsam hand och i tidstypisk stil, och vår ena son som är byggnadsantikvarie har hjälpt oss mycket i det arbetet, berättar hon.
Eftersom jag också är konstnär har jag en egen ateljé på gården, mitt lilla sagohus, säger hon med ett leende.

Ett av de bästa besluten jag tagit

Anne Christine har alltid haft ett intresse för människor och skapande. Hon har bland annat arbetat inom sjukvården med psykiatri och barnomsorg och haft eget företag inom dekorationsmålning. Hon har även gått en mängd olika konstskolor.

– Jag har alltid tyckt om att arbeta med händerna, att förvandla idéer till något konkret, berättar hon.

Men det var först när hon blev tillfrågad att hålla en kurs i äggoljetempera för vuxna som något nytt väcktes till liv.

– Det var då jag insåg hur mycket jag tyckte om att undervisa, att få dela med mig av det jag kan och se andra växa genom sitt skapande. Då bestämde jag mig för att läsa till bild- och formlärare, ett av de bästa besluten jag tagit, säger hon.

Sedan dess har Anne Christine arbetat som lärare i över 18 år, på både högstadium och gymnasium i olika kommuner, men nu har hon hittat hem både bokstavligt och yrkesmässigt.

– När jag sökte den här tjänsten så kändes det som att alla mina erfarenheter vävdes samman. Här skulle jag få använda mig av allt jag lärt mig, både inom vård, konst och pedagogik, säger hon.

En trygg plats för eleverna

På Pedagogiskt center tar Anne Christine och hennes kollegor emot elever som av olika skäl har en problematisk skolgång. Det kan till exempel vara en lång frånvaro från skolan eller att man har svårt att vara i stora grupper. Här får eleverna landa, hitta motivation och bygga upp sin självkänsla igen och det kan vara allt från ett par veckor till längre tid.

– Just nu går cirka 20 elever här och varje elev har sin egen berättelse och sina egna förutsättningar. Vår uppgift är att möta dem där de är, ge stöd på vägen och skapa en miljö som känns trygg, snäll och omtänksam. Vi ska ge dem verktyg för att lyckas både i skolan och i livet, säger Anne Christine.

–När de vågar tro på sig själva, då vet vi att vi gör skillnad, fortsätter hon.

I ateljén blir skapandet ett sätt att hitta tillbaka till glädjen i lärandet.

– Att skapa handlar inte bara om att måla eller forma. Det handlar om att uttrycka sig, att lyckas, att känna att man duger. Varje litet steg är en seger, säger hon.

Hon beskriver sin roll som både pedagog, lyssnare och inspiratör.

– Jag försöker alltid känna in eleverna varje dag. Vill de prata, så pratar vi. Vill de vara tysta, så är vi det. Det viktiga är att de känner sig sedda och välkomna.

Här i ateljén väver hon även in andra kärnämnen. De leker in det för att få en förståelse och locka till lärande, på så sätt stärker man eleverna och ger dem sin självkänsla och sitt självförtroende tillbaka. De jobbar mycket med uppmuntran samtidigt som det är viktigt med tydliga regler. Här har de också tiden att fånga upp och diskutera så att eleverna får en djupare insikt i varför man exempelvis inte ska säga elaka saker till någon annan.

Här får eleverna lyckas

När en ny elev kommer till ateljén börjar Anne Christine alltid med ett personligt möte.

– Jag lyssnar, bekräftar och försöker förstå vad de bär med sig. Många av dem har fått höra att de inte kan eller inte duger, och då är det extra viktigt att de får uppleva motsatsen här, säger hon. Men hon betonar också att det är viktigt att man inte är medberoende.

Hon berättar att i ateljén finns inga rätt eller fel. Allt får stå framme, alla målningar, skulpturer och ofärdiga idéer.

– Det skapar en tillåtande miljö. När en elev ser något en annan gjort och säger ”det vill jag också göra”, då växer båda. Den som inspirerar blir stolt och den som provar känner sig delaktig. Det är något väldigt fint i det.

Hon minns speciellt en elev som länge känt att hen aldrig lyckats med något.

– Eleven gjorde en liten katt i lera, och blev så stolt. Hen gick runt och visade katten för andra elever och pedagoger och fick beröm. Den känslan, att få lyckas med något, kan förändra allt. Jag känner en sådan otrolig meningsfullhet och lycka när jag ser det, säger hon med värme i rösten.

Reggio Emilia – 100 språk och oändliga möjligheter

Anne Christine hämtar mycket inspiration från Reggio Emilia-filosofin som hon förälskade sig i redan för 35 år sedan.

– Reggio Emilia handlar om att tro på barnens förmåga och deras hundra språk. Det vill säga alla olika sätt de kan uttrycka sig på. Det kan vara genom bild, rörelse, ljud, ord eller form. Alla sinnen får vara med, förklarar hon.

Hon vill att eleverna ska få uppleva lärande som något lustfyllt och lekfullt.
– Här i ateljén finns inget stopp för fantasin. Vi kan hitta sagor i allt, i ett träd, i en sten, i en färg. När vi vågar fantisera och leka tillsammans händer det ofta något magiskt.

Fantasin får alltid ta plats

Anne Christine berättar varmt och glatt om sitt arbete. Hon sprudlar av energi och för henne verkar skaparlusten och fantasin aldrig ta slut. Hon säger att hon känner en otrolig meningsfullhet och lycka att varje dag få vara en del av elevernas utveckling.

– Det viktigaste för mig är att ge eleverna en miljö där de kan känna mening och växa som människor. När jag ser att någon som tidigare haft svårt att komma till skolan plötsligt längtar hit, då vet jag att det vi gör betyder något.

Och det märks att hon själv lever som hon lär. Fantasin, naturen och skapandet är inte bara delar av jobbet utan en livsstil.

– Jag har alltid haft en stark fantasi. Jag tror det är därför jag trivs så bra här för här får jag vara både lärare, konstnär och medmänniska på samma gång, avslutar hon och ler.

Efter mötet med Anne Christine känns det så självklart att hon hittat rätt. Skaparglädje och värme genomsyrar allt hon gör. Och har man dessutom ett eget sagohus där hemma, då förstår man att fantasin alltid har en plats i hennes liv.