Nyfiken på Jennifer Yannelli Dehlén - barn- och ungdomsstrateg

Vi träffas i stadshuset där Jennifer har sitt kontor. Hon är glad och sprudlar av energi. Vi sätter oss ner och börjar prata om trädgård och blommor. Ett intresse som hon tycker är så lustfyllt. Men det ska vara kravlöst, inte perfekt utan hellre rofullt.

Hon berättar att hon är född och uppvuxen i Göteborg men bor idag i Skövde med sin man och deras två barn. Hennes föräldrar kom till Sverige från Uruguay som politiska flyktingar för 40 år sedan. Så det kanske inte var en slump att den första resan hon och hennes man gjorde gemensamt var att backpacka i Sydamerika.

– Det är nog det bästa jag har gjort i hela mitt liv. I Sydamerika fick vi möjlighet att möta människor på riktigt och se länderna från ett helt annat perspektiv, berättar hon.

– Vi har fortsatt att resa väldigt mycket och jag älskar det.

Efter gymnasiet började hon på högskolan direkt, där hon även första dagen träffade sin man. Hon är beteendevetare i grunden och har en magisterexamen i folkhälsa men har också läst oändligt många olika kurser. Allt från hur man tar DNA-prov till att vara tjej på 2000-talet.

– Jag älskar att lära mig nya saker och har samlat på mig många högskolepoäng, helt enkelt för att det är så roligt att lära sig nya saker, säger hon.

Att ge unga de bästa möjliga förutsättningarna

Vad gör man då som barn- och ungdomsstrateg? Jo, Jennifer ansvarar för att stötta sektorerna i arbetet med kommunens barn- och ungdomspolitiska program, som tar avstamp i FN:s barnkonvention. Det handlar bland annat om att alltid bedöma barnets bästa inför beslut som påverkar barn både direkt och indirekt.

– Jag vill att våra barn och unga i Skövde ska växa upp och må bra. Då finns de olika faktorer som spelar in som att ha viktiga vuxna runt sig, skola och fritidsaktiviteter. Vi vet ju att det inte är så för alla men min ambition är att barn och unga ska få de allra bästa uppväxtvillkoren.

– Mitt uppdrag är på gruppnivå, inte individnivå. Jag finns som stöd och bollplank, särskilt i uppstarten när sektorerna ska börja arbeta med de här frågorna, förklarar hon.

En hjärtefråga för Jennifer är Unga kommunutvecklare. Här möts tolv engagerade ungdomar varje vecka för att bidra med sina tankar och idéer i kommunens olika utvecklingsfrågor. De får uppdrag från kommunens sektorer och bidrar med ungdomsperspektivet i olika frågor.

– Det är kronan på verket i mitt jobb! Det är så himla roligt att jobba med dem. De ger mig massor av energi och påminner mig om varför jag gör det här. De är helt ofiltrerade, och det är så befriande och härligt, säger hon och skrattar.

– De är så kloka och säger saker som vi vuxna ofta inte ens tänker på. Alla borde ha lite ungdomar runt sig.

Vi vuxna måste våga fråga barn och unga

En annan viktig del i Jennifers arbete är att kvalitetssäkra barn- och ungdomsperspektivet i kommunens olika beslut. Hon upplever att vuxna ofta tror sig veta vad ungdomar tycker och vill när man egentligen behöver fråga dem för att verkligen förstå.

– Det finns en rädsla för att prata med barn och unga. Men våga ställ frågor, prata som vanligt och du kommer bara få nya insikter och fina möten på köpet, säger Jennifer.

Hon berättar att man har genomfört workshops tillsammans med elever och personal på flera skolor i kommunen för att få idéer kring hur matsalarna kan bli mer trivsamma.

– Det kom fram många bra och genomförbara förslag, vilket gjorde att vi snabbt kunde sätta i gång, berättar Jennifer.

Bland idéerna fanns bland annat gardiner som dämpar ljud, grönska och växter, bättre belysning, varmare färger och nya inslag i inredningen, som till exempel små kryddhyllor. Tillsammans har det bidragit till en lugnare och mer inbjudande måltidsmiljö.

– Hade vi inte frågat barnen, hade vi inte fått veta hur de själva vill att matsalen ska se ut för att de ska trivas bättre, säger hon.

Men hur ska vi då göra för att unga ska få delta i fler beslut som fattas?
För Jennifer är det ganska självklart för vi har unga som är engagerade och som vill vara med i beslut som fattas. Men för att kunna påverka måste de få vara med tidigt i processen, annars är det svårt att engagera sig i något som redan är beslutat.

Glädjen i möten och modet att testa nytt

Att kavla upp ärmarna och ta tag i frågor tillsammans med andra är något hon brinner för.

– Det roligaste med mitt jobb är alla möten med både kollegor, barn och unga. Det ger mig så mycket. Jag gillar ju när vi driver på och vågar testa nytt även när vi inte vet hur det blir, säger hon.

Man märker att Jennifer verkligen brinner för sitt jobb och att det är mötet med ungdomar som berör henne mest. Att följa utvecklingen hos unga kommunutvecklare är något hon beskriver som ”mäktigt”.

– Att se en ungdom gå från att vara blyg och tillbakadragen till att stå på en stor konferens och tala inför publik, det är otroligt. Jag är så stolt över dem och det är en ära att få följa deras resa, avslutar hon.