Nyfiken på Liam Hedén - rektor

När man går genom Stöpenskolan så hinner man inte många meter innan en elev hejar och slänger några ord med Liam på ett skämtsamt och avslappnat sätt. Vi stannar till flera gånger då han bara vill kolla läget med någon elev vi möter. Man känner direkt att detta är en person som värderar det personliga mötet och relationen med eleverna högt.

– Jag har hört att jag är väldigt relationsbyggande och det stämmer nog, säger Liam och ler. 

– Att ha en bra relation med mina medarbetare där de känner förtroende och att jag backar dem är jätteviktigt. Detsamma gäller för eleverna. Jag vill att de ska bli sedda, på så sätt bygger man tillit. Jag vill elevens bästa och slutar inte att tro på eleven förrän den tror på sig själv, fortsätter han. 

Liam står för ett tillitsbaserat ledarskap vilket innebär att han tror på sina medarbe-tare och vet att de alltid gör sitt bästa med eleverna. Han uppmuntrar dem till att våga prova, ibland blir det fel men oftast blir det rätt. Man lär sig alltid något av det.

– Jag är ganska prestigelös och kan absolut erkänna när ett beslut inte blev bra, då får man testa något nytt i stället. 

När det gäller eleverna så är nog en av styrkorna hans egen skolgång. 

– Jag var själv lite stökig som elev så jag kan se mig själv i dem, jag vet hur de känner och det tror jag är en styrka.

Liam har arbetat 20 år på olika skolor som lärare och rektor men nu är det alltså Stöpenskolan, med 345 elever, som är hans fasta punkt.

– Varje dag är unik på så sätt att det alltid är något nytt som dyker upp och som måste fixas. Men självklart finns det även en vardag i ett rektorsyrke, säger han.

En vanlig dag består mycket av att besvara mejl, ha möten med vårdnadshavare och lärare men även möten med enskilda elever för att stötta dem som inte tycker att det är jätteroligt i skolan och få dem motiverade. 

– Jag vill ha en bra och nära relation med eleverna, för mig är det jätteviktigt. Därför prioriterar jag och lägger mycket tid på dem, fortsätter Liam. 

Kort sagt så är det väldigt omväxlande dagar och det är även det som Liam tycker är kul med yrket, att den ena dagen inte är den andra lik. Men rektorsyrket kan också vara tungt så hur håller man sig motiverad och inspirerad? 

– I dagens samhälle så ser vi att den psykiska ohälsan ökar bland ungdomar och det är hemskt att dagens unga inte mår bra. Det som driver mig är att vi som skola ska skapa en framtidstro, säger Liam.

– Vi ska höja elevernas självkänsla, betyg kan man alltid läsa upp men om din självkänsla har fått sig en törn så är det svårare. Vi måste fokusera och lyfta det som eleven gjort bra. När de går ur nian ska de känna att de gjort något bra, det behöver inte vara allt men alla ska få med sig att man är bra på något. Att se detta inspirerar mig, fortsätter han. 

Att elever idag har mycket press på sig jämfört med tidigare visar forskning och studier. Framför allt i sociala medier och idealet och klimatet som finns där. 

– När jag var liten såg man upp till stadsministern men idag är det Youtube stjärnor som eleverna ser upp till, skrattar Liam. 

– Jag tror att vi måste få eleverna att känna att de räcker till. Det är så mycket krav idag från sociala medier, föräldrar, kompisar och lärare. Vi behöver där-för hjälpa eleverna att förstå att de duger som de är och att de ska ha framtidstro, fortsätter han. 

Och även om man kanske inte ser resultatet av allt jobb man lägger ner på eleverna när de går på skolan så går det oftast bra om man ser framåt i tiden, och det har Liam flera exempel på. 

– Jag hade en elev för några år sedan som det inte gick så bra för på högstadiet. Eleven hamnade i kriminella kretsar, började testa droger och betygen rasade. Jag hade jättemånga samtal med eleven som också var så arg på mig. Jag träffade hen några år senare och då hade det gått bra. Hen hade inte kommit in på gymnasiet men gått andra vägar och jobbade nu på Volvo. Hen sa, ”Tack för ditt stöd under högstadiet. Jag kände någonstans att det fanns en vuxenvärld som trodde på mig. Tack!”

Ett annat exempel är från i julas.

– Jag gick på stan och julhandlade då jag plötsligt hör någon som skriker från en restaurang, ”Liam för fan”. Personen kommer springande och ger mig en stor kram. Han säger, ”Kommer du ihåg mig? Jag var en lite tokig kille på högstadiet och du var rektor. Jag kommer ihåg när vi satt hos dig och jag hade pajat en fönsterruta för tredje gången och du var så arg på mig, men ändå tyckte jag så mycket om dig”. Nu gick han på Komvux och var snart klar med gymnasiet. 

– Att han lämnar sin kebabrulle och springer ut i kylan och snön mitt i julhandeln för att ge mig en kram. De är värt allt, avslutar Liam. 

Och för er som undrar över fotbollskarriären som proffs i Manchester City så lever han fortfarande på hoppet.