Tornedalingar

Tornedalingarna - en av Sveriges fem nationella minoriteter -  firar sin bemärkelsedag den 15 juli och här ovan kan du se tornedalingarnas flagga - Meänflaku. Färgerna i den blå-vit-gula flaggan är hämtade från broderländerna Sveriges och Finlands flaggor. Enligt upphovsmannen Herbert Wirlöf symboliserar de en sommarblå himmel, den gula solen samt de vintervita vidderna.

Meänkieli, eller tornedalsfinskan, är ett av Sveriges fem nationella minoritetsspråk. Det finns ett flertal dialektala varieteter av meänkieli och språket är under ständig utveckling.

Tornedalingar har sitt ursprung i Tornedalen och främst i de nordliga kommunerna Kiruna, Pajala, Övertorneå, Haparanda och Gällivare - ett område som långt tillbaka i historien ingick i småkungariket Kvänland, belagt i skrift sedan vikingatid och som sannolikt var finsktalande.

Den största koncentrationen av meänkieli-talande finns i Tornedalen och Malmfälten. Men på grund av en stor utflyttning från Tornedalen under 1950-talet finns det också större grupper som har en koppling till språket i till exempel Stockholm, Umeå och Luleå.

Innan riksgränsen mellan Sverige och Finland drogs 1809 genom Torne och Muonio älvar var Tornedalen ett flerspråkigt och mångkulturellt område där finska och samiska var de dominerande språken. Finskan dominerade dock i den nedre delen av Torne älvdal.

På 1880-talet inleddes försvenskningen i skolorna, barnen fick inte prata finska. Kommunerna i Tornedalen var fattiga och staten gick in och bekostade de så kallade statsskolorna mot att undervisningen bara fick bedrivas på svenska. Inte ens på rasterna fick man prata finska. 1920 var skolorna i Tornedalen helt försvenskade. Först 1957 utfärdades ett fribrev för finska på skolrasterna och på 1960-talet kunde elever i Haparanda lära sig finska i skolan.