Nyfiken på Maria Liabäck - projektledare för utbyggnaden av Västerhöjdsgymnasiet

Det är full aktivitet på Västerhöjdsgymnasiet. Maskiner låter, hantverkare rör sig mellan våningsplanen och ett sextiotal personer är i gång och arbetar. Mitt i allt står Maria och håller koll på både helheten och detaljerna.

Hon är tvåbarnsmamma, passionerad löpare och, när vi ses, inne på dag 1 600 av sin runstreak. I över fyra och ett halvt år har hon sprungit varje dag.

– Löpningen är en stor del av att jag orkar med jobbet. Den ger mig fokus och energi.

Hon bor i ett 30-talshus i Hjo som hon och familjen vårdar ömt. Byggnadsvård och hållbara val genomsyrar hennes liv, både privat och i jobbet. 

– Jag försöker helt enkelt leva som jag lär, säger hon.

För Maria handlar hållbarhet om mer än miljö. Det är ekonomiskt, socialt och långsiktigt.

– Jag vill kunna se mina barn i ögonen och säga att jag har gjort det jag kan för att de ska få en bra framtid.

Ett ultramaraton i byggform

Utbyggnaden av Västerhöjd är efterlängtad då behovet av ett nytt storkök funnits i över tio år. Maria fick uppdraget 2019. Hösten 2024 vann detaljplanen laga kraft och i januari 2025 gick projektet in i produktion.

Totalt handlar det om cirka 6 000 kvadratmeter där 3 000 kvadratmeter är nybygg-nation och lika mycket är ombyggnad av befintliga ytor. Samtidigt är alla 1 300 elever kvar och verksamheten pågår för fullt.

– Det här har nog blivit ett ultramaraton, säger hon och skrattar.

När det nya köket står klart till höstterminen 2026 får måltidspersonalen äntligen rätt förutsättningar för att kunna göra sitt jobb.

– De trollar med knäna just nu. När köket är klart ska de kunna göra magi på riktigt.

Demontera i stället för att riva

Projektet är ett så kallat partneringprojekt där entreprenören och kommunen tar fram lösningarna tillsammans.

– Vi blir väldigt tajta kollegor, ett team helt enkelt. Det är mycket roligare att jobba så här och man kommer varandra närmare.

Hållbarhet har varit ledstjärnan från start och varje materialval har granskats. Går det att återbruka? Är det rimligt? Är det ekonomiskt försvarbart?
Några exempel är att gamla fönster från skolan har fått nytt liv i källarplan. Dörrar och glaspartier har flyttats från andra skolor. Mattor, takplattor och klinker är rest-material från leverantörer. Jordmassor har bytts med andra byggprojekt för att minska transporter och avfall. Man har också kunnat sälja material till andra.

– Det handlar inte om att tjäna pengar. Det handlar om att minska avfallet. Men det fina är att det ofta går hand i hand, säger Maria.

Ett annat bra exempel från bygget är att man tidigt hade ett projektmöte då alla hantverkare samlades. Tillsammans kom man fram till tre gemensamma principer: Ifrågasätt, demontera i stället för att riva och minimera avfall.

– Det är hantverkarna som får magin att hända så det är viktigt att de är med på tåget och vågar ifrågasätta.

Det är också en av de största lärdomarna från Västerhöjd som hon tar med sig in i framtida projekt, vikten av att bygga teamet från allra första början.

– Det spelar ingen roll vad det står på ryggen på den du jobbar med. Vi är på samma nivå och vi är alla ett team.

Hon beskriver hur både med- och motgångar för människor närmare varandra och hur samarbetet, även internt, varit något alldeles extra.

– Byggena kommer och går, men människorna och de mjuka värdena är det viktigaste.

Många är nyfikna på hållbarhet

Västerhöjd har blivit ett referensprojekt och det är många som hör av sig och är nyfikna på arbetet och hur man jobbar med hållbarhet.  

– Hållbarhet är så stort. Man blir så glad när någon snappar upp något vi gjort och tar det vidare i sina projekt. Och det är det här jag har brunnit för i alla år. Att det ska ge ringar på vattnet, säger Maria och ler.

Variationen är det roliga

Som projektledare ansvarar Maria för tid, ekonomi och kvalitet. Vissa dagar är hon ute på bygget, andra sitter hon med ritningar vid datorn.

– Variationen är det roliga och ingen dag är den andra lik.

Men det finns ett ögonblick som slår allt.

– Dagen innan slutbesiktningen. När man springer på upploppet och känner: vi klarade det den här gången också. Den känslan är en seger, säger hon och ler.
Hon berättar hur hon gärna går en runda själv i byggnaden och känner in allt som gjorts.

– Den känslan strävar jag efter varje gång.

Alla steg är viktiga

När Maria får frågan om vad som känns roligast med projektet behöver hon inte fundera länge.

– Det är människorna och teamet, vi har så himla roligt ihop. 

För henne är det tydligt att det är samarbetet som bär projektet framåt. Att bygga relationer är minst lika viktigt som att bygga väggar.

Det som inspirerar henne mest är känslan av att faktiskt kunna göra skillnad.

– Jag märker att jag kan påverka, både på individnivå och på större nivå. Det inspi-rerar mig men det är viktigt att vara ödmjuk och dela med sig av sin kunskap.

När samtalet går mot sitt slut återkommer hon till det som driver henne.

– Alla steg i hållbarhetsarbetet är viktiga. Om vi alla tar ett litet steg så har vi gjort väldigt mycket.

Det är kanske därför löpningen och projektledarskapet funkar så bra för Maria. Steg för steg. Projekt för projekt. Och någonstans precis innan mållinjen, infinner sig segerkänslan. När allt hon jobbat för blir verklighet. Genomtänkta val som vuxit till något som ska hålla över tid och där hållbarhet inte bara är ett mål, utan själva riktningen framåt.