Nyfiken på Elise Kvicklund - undersköterska

Elise möter upp i entrén till Tomtegården och vi tar trappan upp till avdelning 2B. Det är precis efter lunch så det är lugnt på avdelningen då de boende vilar lite efter maten.

Elise berättar att hon bor i Falköping med sin sambo och två barn. Egentligen är hon från Mariestad, men kärleken förde henne till Falköping och där blev hon kvar. På jobbet är hon ständigt i rörelse, men hemma älskar hon att bara vara.

- Jag har ett så socialt jobb, så hemma gillar jag att bara mysa med familjen och ta det lugnt, säger Elise.

- Jag är sportfantast och en riktig Leksands IF-nörd så jag kollar mer än gärna på hockey, fortsätter hon och skrattar. 

Vardagen på Tomtegården

Tomtegården är ett särskilt boende för personer med demenssjukdom. Varje bo-ende har sitt eget rum med toalett, dusch och pentry och även sitt eget sätt att leva sitt liv. Elise och hennes kollegor finns där för att göra vardagen trygg och bra.

- De får hjälp med allt, men de bestämmer själva över mycket. Vi försöker att skapa så mycket frihet och valmöjligheter som det bara går, berättar Elise.

En vanlig dag börjar med morgonmöte där man går igenom dagens händelser. Kanske ska någon till tandläkaren eller så är det musikunderhållning på eftermiddagen.

- Vi jobbar med en styrtavla nu som gör det tydligare för oss. Alla jobbar med alla och det har blivit väldigt bra, berättar hon. 

- Vi är tre som jobbar tillsammans här på dagtid och vi bestämmer helt hur och vad vi vill göra. Det är en fantastisk frihet. 

Efter morgonmötet är det dags för frukost. De boende bestämmer själva när de vill gå upp och var de vill äta frukost. På förmiddagen är det några som går ner till fritidsverksamheten, medan några vill gå ut och andra kanske vill titta på tv eller vila. Lunch äter de boende ofta tillsammans och då sitter Elise och hennes kollegor med och pratar och hjälper om det behövs. 

- Eftermiddagarna här brukar vara lugna. Många vilar eller sitter och pratar. Vi har mycket härliga samtal och mycket skratt, säger Elise. 

Små saker som betyder mycket

För Elise är det de små sakerna som gör den stora skillnaden. Att kunna göra det lilla extra för de som bor på avdelningen. Det kan till exempel vara en kväll framför tv:n med "Bonde söker fru" och en mumsig kebab. 

- Vi försöker alltid snappa upp vad de längtar efter och gillar. Det kan vara så lite, men betyder så mycket, säger Elise och ler. 

- En lördagskväll köpte vi godis och myste fram för tv:n. De två äldre som var med njöt och sköt godisskålen emellan sig på en vagn, det var så härligt att se.

Starka band, svåra avsked och mycket skratt

Att få bygga relationer och verkligen lära känna människor är en av de största och finaste förmånerna med jobbet, men det kan också göra det svårt när någon går bort.

- Det är det jobbigaste. Vård i livets slutskede är fortfarande svårt efter mina 28 år. Det blir aldrig rutin. Man känner ju dem, man har skrattat ihop och gråtit ihop. Det är tufft, berättar Elise. 

Men det är mycket roligheter och skratt också så klart. Som en gång när de letade efter ett förlorat lösöga. 

- Som vi letade men till slut hittade vi det i den boendes plånbok, skrattar Elise.

- Och så hon, den boende som var som en mormor för mig. En kväll la jag mig bredvid henne i sängen och vi skojade och skrattade. Vi larmade personalen på skoj och hon skrattade så hon kiknade. Den kvällen glömmer jag aldrig. 

Vi avslutar intervjun och jag frågar Elise vad hon skulle säga till någon som funderar på att börja arbeta inom äldreomsorgen. 

- Gör det, för det är världens bästa jobb, säger hon direkt. 

- Vi bestämmer mycket själva, vi har frihet att lägga upp våra dagar. Och det bästa är att ingen dag är den andra lik. Sen känner man sig verkligen behövd och man får så mycket tillbaka av de boende. Alla kramar och leenden, det är guld värt. 

Det märks att Elise älskar sitt jobb. Och det märks att de boende älskar henne till-baka.

- Jag skulle inte byta mitt jobb mot något annat, säger Elise med ett leende.