Diabasbranten bildar ofta pelarliknande formationer längst upp mot bergskanten. I sluttningen nedanför ligger en mängd stora diabasblock som fallit ned. Sluttningen är svårtillgänglig vilket innebär att människan oftast har lämnat den att utvecklas fritt.
Billingens varierande natur
I denna zon runt Billingen hittar vi därför ofta naturskogar med träd i olika ålder och mycket död ved. Ädellövträden alm, ask, lönn och lind som har djupa rotsystem är de träd som klarar sig bäst. Granen klarar sig sämre eftersom den har ett ytligare rotsystem. På Billingens öst- och nordsluttningar medför det fuktiga klimatet kombinerat med trädslags- och åldersvariation att branten blir en attraktiv miljö för en stor mängd mossor, lavar, svampar och ormbunksväxter.
Många sällsynta och hotade arter finns här. Almlav och lunglav är exempel på karaktärsarter. Bland mossorna finner du platt fjädermossa, grov baronmossa och guldlockmossa.